Drömmar
Drömde inatt att jag för tredje gången reste med min högstadieklass till nån paradisö i medelhavet. Efter en mycket spännnde tågresa var vi framme och skulle av någon anledning sminkas av en makeup-artist. Denna var en typisk konstnär, flummig, bög och allmänt härlig. Jag sattes genast i arbete och fick assistera.
När jag själv skulle bli sminkad upptäckte jag att jag glömt packa. Det jag hade med mig sen tidigare i väskan var blöta bikinis, en handuk och en sen tidigare försvunnen klänning. Vinst. Sen började jakten efter någonstans att äta, lyckades på något sätt missa middagen då jag fick för mig att sminka om mig till Drag Queen. Efter det började en av mina bästa vänner förföra mig och senare ringde makeup-artisten till en annan vän och erbjöd mig jobb.
Knepigt det där med drömmar, skall jag söka mig utomlands efter jobb. Är ju en dröm redan...
Komplex
En ganska intressant sak att ägna en tanke. Kanske gör man det varje dag. Kom att tänka på dem när en retsticka häromdagen hackade lite halvseriöst på några av mina kroppsdelar. Utstående öron och stora händer, blev lite ställd och funderar på om dessa grodor hoppade spontant eller om det faktiskt finns någon grund i dem. Har aldrig ägnat mina öron en tanke och att jag har stora händer känns inte negativt. Händig tjej behöver lite händer att ha och göra med så att säga.
Tycker det är rätt kul att höra andra berätta om sina komplex, majoriteten av alla gånger blir min reaktion: "men vaddå vad är det för fel på din....?" Blir förvånad över att denne ägnar tid åt att tänka negativt om denna arma del av sin kropp som ofta mer än väl fyller sin funktion. Antar att vi alla har mer eller mindre (fler eller färre kanske är mer korrekt?) komlpex. Kanske vi inte tänker på dem, kanske tänker vi för mycket på dem.
Vill man hacka på mig ordentligt, så att det gör ont, så ska man kommentera mina armar eller tänder. Hatar att le. Hatar de tandläkare som gör att jag hatar att le. Kanske låter konstigt att höra från en tjej som ler i stort sett jämt men det är sant. Jag har å andra sidan lärt mig älska mina mindre vackra delar så att vi klarar att leva tillsammans, vore jobbigt annars. Mina armar är som mina händer stora. Vet inte varför, dem har bara bestämt sig för att vara biffiga även utan muskler. Skämt å sido. Sned näsa har jag också.
Den del jag faktiskt borde ogilla är mag- och tarmverksamheten eftersom den inte fungerar som den skall överhuvudtaget men av någon anledning bryr vi oss mest om det delar som är blottade för ögat. Märkligt det där.
Överlag så älskar jag min kropp, den fungerar och dess delar fyller sina funktioner. Jag hade gärna haft slätare lår och deffade muskler, visst. Men det är ingen omöjlighet, kanske senare men tills dess nöjer jag mig. Om nu skönhet ligger i betraktarens ögon så finns det säkert någon betraktare som tycker min hydda är den vackraste av denna värld. Det finns ju folk till allt eller vad är det man säger. Jag är när allt kommer omkring den viktigaste betraktaren och jag ägnar inte tid åt att tycka att jag är ful, eller vacker jag ägnar hellre tid åt annat. Ser på mig själv ärligt och med glimten i ögat. Tror det är en sund synvinkel.
Don´t hide yourself in regret
Just love yourself an you´re set
I´m on the right track baby
I was born this way
Sommar
Okej nu går jag officiellt ut med mitt sommarbegär. Det är sant jag längtar efter sol och bad. Grillhäng och mys med sena nätter. Galna partykvällar och värme. I väntan på detta bjuder jag på lite sommarnostalgi och galenskap från en fin dag med kusiner i märsta.
Jösses
Tror aldrig mitt hjärta pumpat så hårt framför en dator och inför ett musklick.
Med en nypa salt
Fått kritik för min öppenhet, kan inte hålla med om att jag är mer eller mindre privat än någon annan. Mitt sätt att skriva är nog ganska säreget och kräver sin läsare för att inte totalt förvirra och landa i den uppfattningen att jag är en liten rädd tonåring, för det kan jag faktiskt rak i ryggen säga att jag inte är längre. Mår bra och känner mig stark som människa det är inte det detta handlar om. Jag skriver allt jag tänker, tycker man det är jobbigt så läs inte. Jag vet hur skönt jag kan tycka att det är att läsa när någon annan skriver om sina inre tankar. Man kan antingen stöta det ifrån sig, kritisera eller lära något. Jag väljer att alltid lära mig något, det är jag.
Jag tycker att jag är uppriktig, finns alltför mycket struntprat i denna värld så låt mig stå för lite ärlighet. För det är just så jag vill framstå, öppen och ärlig, därför lever jag som jag lär och låter mig inte påverkas. Sarkasm, ironi med självdistans kan kombineras till en mycket bra sak. Läs med nya ögon. Förstå språket och läs inte bara orden. Djupa Snöa Amanda.
Blev för övrigt trött på min jobbiga slöhet och bestämde mig för att göra något magnifikt. En fabulös kreationen står nu och gratineras i ugnen och skall befria mig ur min "riktig-mat-brist".
Så var vi här igen
Hur kommer det sig att jag efter en tid på ett ny plats bara tröttnar på allt, precis allt. Vill bara checka ut och dra vidare. Jag tappar allt, sover för mycket och bryr mig inte det minsta om varken mig själv eller någon annan. Känns som om jag bara vill sprängas som vi säger ute på öarna, ett bra uttryck det där. Jag undrar om jag tänker för mycket, hur kan man tänka för mycket? Kan man kontrollera mängd och kvalitet på de tankar som strömmar genom hjärnan varje dag. Filtrera. Hur gör man? Kan inte någon vara så snäll att berätta.
Känns som om jag sitter fast i en leende zombie som inte orkar lyssna på mig. Vad kan få mig att känna att jag lever. Jag är djup. Djupa Snöa Amanda. Häll lite sand och gör mig grundare någon, låt mig bry mig om vem som vann Let´s Dance eller om den frisyren är snygg, eller om det är skandal att hon låg med honom eller nåt. Ge mig nåt patetiskt att bry mig om. Vad är egentligen viktigt? Vad är viktigt för mig. Det läskiga är att jag nog inte kan svara på det, jag är så långt bort ifrån allt jag en gång brydde mig om att jag glömt bort hur det känns att hänge sig i något. Bara det faktum att jag skriver detta klockan två natten till torsdag den 31 mars säger en del om hur mycket jag har att göra.
Man pratar så väldigt om "det kommer bli bättre" och "det ordnar sig alltid". Jag hostar, får kvälvningar och spyr på sådana uttryck. Kanske är det detta som får människor att orka. Tron och förhoppningar om att imorgon är en annan dag, nya möjligheter. Det spelar ingen roll om det aldrig faktiskt blir bättre, vetskapen om att det kan bli det imorgon nöjer människan. Inte mig. Vilket fruktansvärt fånigt påhitt vi är egentligen, kan inte sluta skämmas över att vara människa mer än ofta. Kanske är detta som gör att allt eller i alla fall det mesta känns meningslöst, hopplöst.
Är det nu man blir religiös eller? När allt känns... eller rättare sagt när ingenting känns. Den lillla svaga människan som inte klarar att göra någonting på egen hand måste ha en högre makt att tillbe. Bullshit. Fuck off.
Allt blir vad man gör det till säger man, om man inte vet vad man vill göra allt till då? Borde man veta? Borde man inte bry sig så mycket. Tillbaka till filtrering. Hört att kol fungerar bra. Kanske. Inte.
En dag i taget
Senaste tiden har jag tänkt en del. För att vara ärlig har jag tänkt utan gränser. Allt jag ser eller hör påverkar mig av någon anledning extra mycket just nu. Skrev tidigare ett inlägg om saknad och kan inte sluta tänka på det. Förändras saknad med tid? När jag berättar om förlusten av min far får jag många gånger höra "men det var ju många år sedan" och jag förundras. Försvinner han mindre med tiden, är han mindre borta nu än för sex år sedan? Skulle jag glömma hur ont det gör utan honom? Knappast. Sorg. Ett ord jag använder ganska blygt fastän den finns djupt ingrodd i hela mig. Den kommer aldrig att försvinna, för ett tag sedan trodde jag det men nu inser jag att den kommer bara att byta skepnad och göra sig påmind lite då och då precis som alla andra känslor.
Att försöka låtsas som att det inte gör ont vore vansinne, men det är like mycket galenskap i att låta smärtan stå i vägen. Därför lämnar jag plats åt den, som nu, ju mer jag tänker ju fler tunga slag känner jag inom mig. Jag gråter inte nu, kommer kanske göra det om en stund, kanske drar sig känslan tillbaka för att göra sig påmind vid ett senare tillfälle. Just nu gör det bara ont.
Future
Ja vad skall man egentligen med den till? Plander smids. Känner mig taggad och hoppas att saker och ting går i alla fall lite som jag försöker tänka mig. Blivit lite för bra på att leva i nuet och glömt bort drömmar och visioner. "Börja om från början, börja om på nytt" sjöng vi i en musikal som skolan varje år satte upp. Kanske är det precis det jag måste göra.
Giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Good shit.
Förbannad
Det gjorde ont att läsa, men jag kunde inte sluta. Började gråta i lunchrummet och förbannade alla sk. läkare som pappa hade att göra med. Stackars Öyvind, min pappa dog. Skulle vilja skriva så mycket men jag orkar inte, känner mig tom. Suckar inombords och hoppas att andra barn slipper.
"Hej Amanda pappas älskling. Jag mår bra hoppas att du också mår bra. Pappa tänker på er alla där hemma, när pappa blir frisk och mår bättre skall vi ha jätteroligt ihop, det lovar jag. Pappa längtar.
Tommy Fredlund" en text från ett vykort jag fick av min älskade pappa när jag var 10 år gammal. Tänk att vi förlorade så mycket tid tillsammans, något som inte hade behövt ske. Läkare.
Att sätta etikett på sig själv
Vilsen själ, trasig identitet och funderingar över vem man egentligen är. Alla har vi varit där, kanske är vi där eller kommer så småning om dit. Det värsta man kan göra är att försöka hitta sig själv, söka efter vem man är. Tid och rum känns som ett ganska stort ställe att leta på, skall man försöka behålla någon from av motivation bör man byta inställning, skifta syn på identitet och självuppfattning. Grubbla, springa mot regnbågens slut kommer ingen att bli lyckliga av, vad nu lycka innebär, hur vet vi när vi är framme? Vilsna själar är inget vi kommer att finna med all säkerhet.
Utveckling. Ett starkt ord när man tänker efter. Ur min synvinkel handlar sökandet efter just detta. För att utvecklas är förändring, att utsätta sig för främmande miljöer och situationer, nödvändigt. Min resa har varit lång, känts hopplös och inte förens jag slutade leta efter en liten bortsprungen Amanda utan istället bestämde mig för att ta med den Amanda jag hade ut på nya äventyr kände jag hur min värld förändrades.
Mycket handlar om att acceptera att man har dåliga dagar, känner sig nere och bara vill försvinna. Den du är har inte sprungit ifrån dig för det. Det är just denna symbios, du och dig själv, som känner sig så just då av olika anledningar.
Jag skulle kunna skriva långt och länge om dessa tankar för jag vill att alla skall känna som jag. Bara vara den man är, man kommer aldrig att trivas med något annat. Jag försökte länge att vara något jag inte är, men mådde då också som jag förtjänade. Gräv i din kista, varför är du den du är, var ärlig både mot dig själv och människor omkring dig. Jag bjuder på leenden och en antagligen knasig uppenbarelse men det är sådan jag är.
En dag när jag var ute och gjorde vad jag mår bäst av i solskenet fann jag denna på min väg och ett brett leende spred sig även på mina läppar
Sällskapar mig själv
I brist på annat skapar jag lite magi i form av kollage i paint. Haha, en liten Amanda genom tiderna.
Närmar sig
Hasle Torg
På Hasle Torg kommer jag att hänga en hel del framöver. På måndag slår nämligen dörrarna upp till ett 1000 kvadratmeter stort gym och jag är medlem! Ingen bindningstid och 199 spänn i månaden, jag älskart! En del av mig saknas när svetten inte får spruta och eftersom hästryggen för tillfället inte är ett alternativ få tvåan på min favvo-lista göra mig sällskap i vår, gym.
Tillgång till vibrationsmaskiner, klättervägg och boxningsring. Tror jag kommer trivas som fisken i vattnet på min nya fritidsgård. Lajk it!
Fyller jämnt
Närmar sig med stormsteg. Festa?
Gårdagens happening!
Igår var dagen det! Jag fann den i särklass kortaste vägen hem, det gick i rasande fart vill jag lova. Najs.
Nu sitter jag med en kopp kaffe i soffan, kollar på Efter Tio och laddar för långpromenad.
Saknad
Känslan av att en pusselbit fattas är nästintill outhärdlig, i mitt fall är denna stora bit av mig på andra sidan jordklotet. Kan inte annat än tänka på dig och längta till april. Det blir bra. Det är vi. Kärlek.
Känslorna svallar över
Jag är ungefär världens lyckligaste tjej för tillfället! Tårarna har sprutat, hjätatat rusat och jag vet knappt vart jag ska ta vägen! Fy fan vad vi är bra!
Styling
Imorgon är det åter igen dax för lillsyrran att stå i rampljuset, eller ja i den stora fina luciakören i alla fall. Hon behöver stylas inför tv-inspelningen och självklart ställer en snäll storasyster upp. Nedan följer några bilder från en tidigare styling inför en konsert i början av oktober i år. Skillnaden nu är att bruden har kort rött hår. Blir najs hon kommer bli en awesome tärna.
Foto, styling, hår och makeup by Snöa Amanda fredlund
Bilder lånade från http://orphans.blogg.se/
Vi
Tillsammans regerar vi.
Nattuggla
Jag är född till att vara vaken långt in på natten. Någonting i mig vaknar till liv och vill börja skapa saker. Alla mina mästerverk som lett till MVG genom åren har producerats långt in på småtimmarna. Jag får mina "ryck" som jag gillar att kalla en rush av inspiration och kreativitet under denna tid på dygnet.
Borde verkligen sova, skall upp tidigt imorgon eftersom tjejligan skall dra på ålandskryssning. Måste gå upp tidigare än jag egentligen behöver för att skotta bort den snöhög där en bil en gång var synlig.
Den tjänst jag blivit erbjuden på Smart Club skulle därför vara som klippt och skuren för mig. Två till tio kan inte bli bättre. Ber alla högre och lägre makter om hjälp med lägenheten.
Borde verkligen sova, skall upp tidigt imorgon eftersom tjejligan skall dra på ålandskryssning. Måste gå upp tidigare än jag egentligen behöver för att skotta bort den snöhög där en bil en gång var synlig.
Den tjänst jag blivit erbjuden på Smart Club skulle därför vara som klippt och skuren för mig. Två till tio kan inte bli bättre. Ber alla högre och lägre makter om hjälp med lägenheten.
