Snöa Amanda

Första Norgelönen utbetald. Skön känsla. Om det bara kunde ordna sig med boende snart så att det kan fortsätta.

Okej tomten jag skulle fatiskt kunna tänka mig en sak till i julklapp. Jag har väldigt svårt att hitta något som jag verkligen gillar, älskar, to die for. Jag ni fattar. Men nu har jag gjort det. Fan. Fruktansvärd snygg väska som skulle passa mig perfekt. Matlåda, gymkläder, jag kommer nog få leta länge innan jag hittar en väska jag gillar mer än denna. Modellen heter Sophie och är i äkta svart läder med silverdetaljer från apriqot, design by Isabella Löwengrip.

Anledningen till att mitt intresse för mat och dess framställning har blivit så stort har nog att göra med att jag varit tvungen att lägga om min kost och tänka på vad jag äter men också att jag har sett en hel del bakom kulisserna. Jag har alltid haft ett väldigt starkt intresse för djur och natur och mat ligger nära till hands. Har man funktionell dyspepsi, IBS och är laktosintollerant kan man inte äta vad som helst utan att kroppen säger ifrån. Det är fruktansvärt svårt att ställa om sig från att "ha kunnat äta allt" till att behöva tänka på vad man stoppar i sig för att må bra.

Under tiden på Lillerudsgymnasiet kretsade mycket av undervisningen kring miljö och matproduktion och det var även under denna tid jag fick mina diagnoser. Intresset och engagemanget växte sig starkare och präglade mitt projektarbete som fick till mål att lära och låta storstadsungar komma nära djur och hur dem är en del av vad vi äter.

Jag har ett mål. Jag vill att folk skall få rätt förutsättningar och kunskap att välja rätt i djungeln av produkter på hyllan. Det är lätt att att säga att människor inte bryr sig om vad de äter men jag vill påstå att det i majoriteten av fallen beror på bristande intresse och kunskap. Vi är vanedjur och ibland kan det vara svårt att bryta ett mönster eller så vet man helt enkelt inte om sina alternativ. Kan vi genom utbildning lära människor hur verkligheten ser ut får alla en rättvis chans att välja. 

Vi måste bli den förändring vi vill se.

Blev fruktansvärt glad när jag såg denna kommentar på facebookk. Synd att de grymmaste rumskompisarna blev de första att lämna mig. Italienare är fantastiska!

Tanken på att jag nu ska sätta mig på en buss ner mot stan och återigen checka in på Anker Hostel känns så fruktansväd olustig. Jag vill inte, ska jag ge upp, nej, tänker inte. Fisken imorgon, hoppas att det känns lite bättre då. Oranget golv, ja det kan jag tänka mig. Vet inte hur länge det kommer kännas värt det. Åker hem på Fredag om saker inte löst sig.

Pappa jag är ledsen att säga det men det här med distansförhållanden är inget för mig. Hur tänkte du där, det fungerar inge vidare. Jag saknar dig men jag vet att du finns där. Någonstans.

Fars Dag gör dock att tankar ränner omkring i en enda röra och strular till det för mig. Natten var full av tårar, snyft och snörvel långt hemifrån. Det var länge sen jag var så upprörd men jag antar att min livssituation skulle behöva lite stöd från min tidigare andra hälft. Jag är när allt kommer omkring 50% Tommy Fredlund råmaterial. Känslan av att en så stor del av mig är borta är fruktansvärd men jag anstränger mig till det yttersta för att fylla de femtio procenten med Snöa Amanda Tora Nyx Fredlund. Processen är komplicerad och tidskrävande men jag förväntar mig ett srålande resultat.

Jag kan inte baka dig en tårta eller ge dig nya kalsonger, men min fulla uppmärksamhet, den har du. Jag tänker på allt du lärt mig och hur fantastisk tiden vi hade tillsammans var. Att säga att jag saknar dig räcker inte.

Idag hoppas jag att alla fantastiska fäder runt om i världen får den uppskattning dem förtjänar. Säg till din pappa att du älskar honom, plötsligt kan den frasen aldrig mer användas. Jag kan inte använda den och jag kan säga att det suger fett! Hamnar så på utelistan.

Ändlös kärlek till dig pappa. (Hoppas att änglar är uppkopplade så de kan läsa bloggar)

Känner att jag saknar en hel del människor i mitt liv just nu. Bilddagbokens fel. Var inne och kikade och hittade några fina bilder på fina människor och stunder jag saknar.

Dalhalla sommaren 2009 med mor och syster.

Utekväll med bästa vännerna.

Sommar och sol, Blidö, vovvar och Oskar.



Amandas kille. Saknad.