Snöa Amanda

Tycker det är rätt kul att höra andra berätta om sina komplex, majoriteten av alla gånger blir min reaktion: "men vaddå vad är det för fel på din....?" Blir förvånad över att denne ägnar tid åt att tänka negativt om denna arma del av sin kropp som ofta mer än väl fyller sin funktion. Antar att vi alla har mer eller mindre (fler eller färre kanske är mer korrekt?) komlpex. Kanske vi inte tänker på dem, kanske tänker vi för mycket på dem.

Vill man hacka på mig ordentligt, så att det gör ont, så ska man kommentera mina armar eller tänder. Hatar att le. Hatar de tandläkare som gör att jag hatar att le. Kanske låter konstigt att höra från en tjej som ler i stort sett jämt men det är sant. Jag har å andra sidan lärt mig älska mina mindre vackra delar så att vi klarar att leva tillsammans, vore jobbigt annars. Mina armar är som mina händer stora. Vet inte varför, dem har bara bestämt sig för att vara biffiga även utan muskler. Skämt å sido. Sned näsa har jag också.

Den del jag faktiskt borde ogilla är mag- och tarmverksamheten eftersom den inte fungerar som den skall överhuvudtaget men av någon anledning bryr vi oss mest om det delar som är blottade för ögat. Märkligt det där.

Överlag så älskar jag min kropp, den fungerar och dess delar fyller sina funktioner. Jag hade gärna haft slätare lår och deffade muskler, visst. Men det är ingen omöjlighet, kanske senare men tills dess nöjer jag mig. Om nu skönhet ligger i betraktarens ögon så finns det säkert någon betraktare som tycker min hydda är den vackraste av denna värld. Det finns ju folk till allt eller vad är det man säger. Jag är när allt kommer omkring den viktigaste betraktaren och jag ägnar inte tid åt att tycka att jag är ful, eller vacker jag ägnar hellre tid åt annat. Ser på mig själv ärligt och med glimten i ögat. Tror det är en sund synvinkel.