Att sätta etikett på sig själv
Vilsen själ, trasig identitet och funderingar över vem man egentligen är. Alla har vi varit där, kanske är vi där eller kommer så småning om dit. Det värsta man kan göra är att försöka hitta sig själv, söka efter vem man är. Tid och rum känns som ett ganska stort ställe att leta på, skall man försöka behålla någon from av motivation bör man byta inställning, skifta syn på identitet och självuppfattning. Grubbla, springa mot regnbågens slut kommer ingen att bli lyckliga av, vad nu lycka innebär, hur vet vi när vi är framme? Vilsna själar är inget vi kommer att finna med all säkerhet.
Utveckling. Ett starkt ord när man tänker efter. Ur min synvinkel handlar sökandet efter just detta. För att utvecklas är förändring, att utsätta sig för främmande miljöer och situationer, nödvändigt. Min resa har varit lång, känts hopplös och inte förens jag slutade leta efter en liten bortsprungen Amanda utan istället bestämde mig för att ta med den Amanda jag hade ut på nya äventyr kände jag hur min värld förändrades.
Mycket handlar om att acceptera att man har dåliga dagar, känner sig nere och bara vill försvinna. Den du är har inte sprungit ifrån dig för det. Det är just denna symbios, du och dig själv, som känner sig så just då av olika anledningar.
Jag skulle kunna skriva långt och länge om dessa tankar för jag vill att alla skall känna som jag. Bara vara den man är, man kommer aldrig att trivas med något annat. Jag försökte länge att vara något jag inte är, men mådde då också som jag förtjänade. Gräv i din kista, varför är du den du är, var ärlig både mot dig själv och människor omkring dig. Jag bjuder på leenden och en antagligen knasig uppenbarelse men det är sådan jag är.
En dag när jag var ute och gjorde vad jag mår bäst av i solskenet fann jag denna på min väg och ett brett leende spred sig även på mina läppar
Kommentarer
Postat av: Anneli Svensson
jag gillar verkligen detta inlägget amanda, har läst det flera gånger! Det är inspirerande.
Trackback
