Snöa Amanda

Nej jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva. Känner mig som när man skulle klämma fram nån klyftig kärleksnovell under en svenskalektion fast allt man hade i skallen var hästar. Orkade under inga som helst omständigheter ta mig upp ur sängen när klockan ringde i morse. Har nu lyckats kasta in en tvätt i maskinen, fångat en silverfisk och dammsugit och lägenheten ser fortfarande förjävlig ut. Fail. Snälla livsgnista kom tillbaka. Antänd mig någon. Snälla. Sitter här i soffan och tittar ut genom ett fönster med blommiga gardiner på en klarblå himmel och solen lyser. Inte den mista värme sprider sig i kroppen på det vis det brukar under denna tid på året. Är jag bara lite efter, är det fortfarande snöstorm inom mig, en vinter som vägrar släppa taget. Måste vara så. Hänger upp tvätten och hoppas att något skall smälta min vinter.