Snöa Amanda

God kväll. Idag har varit en sån där dag man vill att de flesta vardagar skall vara. Vaknade av klockan halv nio, drack vatten och gjorde som vanligt i ordning en kopp kaffe. Skypade lite med en trött grabb på andra sidan jordklotet, åt frukost, gjorde matlåda och drog till gymmet. Gick bra, lyfte tungt och kände mig stolt när jag illaluktande satte mig i bilen igen. Åt en god lunch bestående av grönsakssoppa och toast på fullkornsbröd med prästost. Satte mig återigen i bilen och styrde kosan mot Smart Club och jobb. Tiden gick som vanligt undan och snart var också denna arbetsdag över. Drack en prottedrink och ett päron på vägen hem och laddade för löprunda, svirade snabbt om och begav mig ut på isiga vägar. Fick upp farten ordentligt (läs svettas!), flög fram och tänkte vid varje hastighetsskylt jag passerade att jag nog får sakta in så att jag inte åker fast för fortlöpning. Fyra kilometer senare tryckte jag av de sista metrarna med en sådan kraft att jag blev förvånad över mig själv. Kom på mig själv med att skratta av lycka och fick dra hårt i bromsen för att stanna av. Fantastiskt. Ingenting kan slå den känslan, lycka. Lycka över att få vara jag, att få må bra och ha en kropp som klarar allt. Idag är jag grym, äger och älskar mig själv mer än på länge. Jag börjar verkligen få tillbaka den gnista som saknats allt för länge.