Snöa Amanda

Idag är jag en trött, småsjuk tjej som är hemma och tänker. Känner mig som en potatissäck som bara tar emot, eller hur var det?  Solen skiner, kanske skulle jag ut och gå, senare om lusten infinner sig. Det mesta är på plats nu, men en mörk fläck, ett monster finns fortfarande kvar. Att det skall vara så svårt, jag behöver inte ens förändra något bara skippa, lägga av, sluta kan jag inte fårstå det. Jag antar att vi alla har våra små monster vi kämpar att bli av med, skulle må så mycket bättre utan men dem håller sig kvar som iglar. Vart är saltet? Dagen skall jag ägna åt denna tanke.