Disträ
Ännu en dag till ända, när skall denna cykel av passerande dagar ta slut. Eller är det så livet är? Dagarna som passerar. Värt en tanke det där. Mammi och Kasper har åkt hem så nu är det jag och Sotisen kvar. Mysigt att ha mamsen här några dagar.
Idag tyckte man att jag såg disträ ut. Ja jag har nog varit disträ idag. Viket bra ord egentligen, underskattat.
Hemma i soffan, keso, nötter, banan, tranbär och ägg vilar i kistan och jag är redo för sängen. Tänkte att en löprunda skulle sitta fint efter jobbet men ville inte springa så långt med Sotis så det fick bli lite intervaller i backe. Hade när jag drog på mig kläderna inte tänkt att bli svettig i de dryga tio minusgraderna men det misslyckades totalt. Skönt i alla fall. Medans jag frustande tog i för allt vad jag är värd upp för backen, flög Sotis lätt som en fjäder vid min sida och tittade på mig som om jag vägde 200 kg och knappt tog mig frammåt. Sjysst. Mitt mål är att bli som vovven min, outtröttbar (kan man säga så?). Inte dåligt för en gubbe på dryga 80 bast.
Bästa träningskompisen. Kärlek.
Kommentarer
Trackback
