Snöa Amanda

Fantastiskt väder. Vaknade lite surmulen inställd på ännu en grotesk dag (PMS-vecka?), gjorde mitt kaffe, åt min gröt och bestämde mig att jag var allt för trött och sliten för den annars regelmässiga morgonpromenaden. När jag äntligen hade krafter nog att lyfta upp huvudet och ta en titt ut genom fönstret ändrade jag mig raskt. Solen glimmade och världen utanför lägenheten gjorde mig trollbunden. I en timme vandrade jag omkring i skogen med Melissa Horn sjungandes i öronen, när jag tänker efter så är nog strosa en bättre benämning på min fart framåt. Fylldes med en lustfylld känsla och otroligt nog fortsatte dagen i samma jargong. Troligtvis mat och dryck-mässa på tisdag, mycket trevligt må jag säga. Helgens planer består av träning, partaj och bakismys med SATC. Fick verkligen vårkänslor av vädret idag. I år varken saknar eller längtar jag efter våren. Min relation till den stundande årstiden är mer som en pirrande känsla i magen. Jag vill inte skynda på den, vintern skall få göra sitt men det känns på något vis som något nytt och spännande är på väg och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Den känslan, innan man vet vad som skall ske eller vad som väntar, pirret, är en av de viktigaste komponenterna i mitt recept för lust. Jag tröttnar väldigt snabbt på allt jag ger min in i, min själ kräver variation och spänning. Är det något bra eller kommer jag för all framtid att söka? Är det bättre att nöja sig?