Omvälvande
Sällan har jag skådat en dag så full av känslor. Började förväntansfull med lägenhetsvisning som inte alls blev vad jag hoppats på. Skabbgränd, klotter och minilägenhet i första etaget var inte tillfredställande på något vis. Upprörd försökte jag få tag på Elisabet och Jon utan framgång. Får panik över insikten att vi inte kommer hitta en lägenhet denna veckan. Ringer till mamma och tjuter som en unge i ren panik, har hög puls, skakar och spottar blod. Nog dags att åka hem och ladda krafterna va.
Fösöker på alla vis bli av med mitt arbetspass på torsdag så jag kan lämna Oslo så fort som möjligt. Springer och köper för mycket godis som tar slut för fort. Ser en bild på Oskar och gråter hejdlöst en stund till. Stressad och med förstört smink springer jag till bussen och far mot fisken. Väl framme berättar jag för chefen hur det ligger till men säger att jag gärna håller dörren om fast anställning öppen. Därefter lyfter Roy upp mig på axeln och springer iväg samtidigt som chefen skriker "sätt slaven i arbete!". Jag trivs hos fisken, känner mig bättre till mods och säljer smilande vidare torsken till extrapris och sjösätter de nyanlända kanadesiska hummrarna.
Blir glad av chefens "det är Robin Hood jag vill ha!" varpå följer "det är Amanda vi vill ha!". Blir sen med allt, pulsen pumpar, har ingen tågbiljett, men till slut omkring 22.30 är jag ombytt och klar för att traska iväg till Ikea samtidigt som ett sms med tågbiljett kommer levererat som en skänk från ovan.
In i duschen, upptäcker att vattnet jag sköljer ansiktet med av någon anledning smakar krabba. Gott. De rena trosorna ligger på det blöta golvet. Vinst.
Nu sitter jag här, småfryser och känner mig allmänt i dåligt tillstånd. Har nog aldrig längtat hem såhär mycket. Ska bli underbart att få träffa alla där hemma. Fortsätter hålla kontakt med Norge och hoppas på att hitta en lägenhet hemifrån, flytta ihop med turturduvorna och jobba heltid som fiskdiskbrud. Vi får se. Imorgon åker jag i alla fall hem, vi börjar där.
Ses på Blidö!
Fösöker på alla vis bli av med mitt arbetspass på torsdag så jag kan lämna Oslo så fort som möjligt. Springer och köper för mycket godis som tar slut för fort. Ser en bild på Oskar och gråter hejdlöst en stund till. Stressad och med förstört smink springer jag till bussen och far mot fisken. Väl framme berättar jag för chefen hur det ligger till men säger att jag gärna håller dörren om fast anställning öppen. Därefter lyfter Roy upp mig på axeln och springer iväg samtidigt som chefen skriker "sätt slaven i arbete!". Jag trivs hos fisken, känner mig bättre till mods och säljer smilande vidare torsken till extrapris och sjösätter de nyanlända kanadesiska hummrarna.
Blir glad av chefens "det är Robin Hood jag vill ha!" varpå följer "det är Amanda vi vill ha!". Blir sen med allt, pulsen pumpar, har ingen tågbiljett, men till slut omkring 22.30 är jag ombytt och klar för att traska iväg till Ikea samtidigt som ett sms med tågbiljett kommer levererat som en skänk från ovan.
In i duschen, upptäcker att vattnet jag sköljer ansiktet med av någon anledning smakar krabba. Gott. De rena trosorna ligger på det blöta golvet. Vinst.
Nu sitter jag här, småfryser och känner mig allmänt i dåligt tillstånd. Har nog aldrig längtat hem såhär mycket. Ska bli underbart att få träffa alla där hemma. Fortsätter hålla kontakt med Norge och hoppas på att hitta en lägenhet hemifrån, flytta ihop med turturduvorna och jobba heltid som fiskdiskbrud. Vi får se. Imorgon åker jag i alla fall hem, vi börjar där.
Ses på Blidö!
Kommentarer
Trackback
