Kanske att jag skulle blogga?
Jag har ju gjort det förr. Det bör anmärkas att detta var i extremt liten utsträckning, men i alla fall. Vet hur mycket jag uppskattar att läsa om min älskade nära och käras tankar så kanske att det finns någon stackars vilsen själ där ute som skulle vilja ta del av mina. Om inte har jag ju något mer att sysselsätta mig med i denna främmande stad. Så nu sitter jag här i receptionen tillhörande mitt tillfälliga boende Anker Hostel med designen "Retro Red" och hoppas att ett datageni vill hjälpa mig att göra världen (ja i alla fall min blogg) lite vackrare.
Tror att jag kan bli ganska flitig då jag inte har allt för mycket att göra när jag inte säljer fisk och skaldjur på Smart Club Billingstad eller försöker förstå en fransman som önskar ta kontakt och föra en mer eller mindre begriplig konversation.
Mitt liv är för tillfället rätt så att säga, omvälvande så det skall nog finnas en hel del att skriva om. Ni har redan missat en hel del vill jag lova. Skulle kunna göra en snabbgenomgång av de senaste två veckorna. Ja jag gör nog det.
Måndag den 25:e oktober satte sig en rätt förväntanslös tjej på en direktbuss till Oslo. Förvirrad i en ny stad och med allt för tunga väskor landade hon i en totalt främmande stad. Fan vad smutsig denna staden är. Mer förvirring, äntligen framme vid de vandrarhem som den närmsta framtiden skulle föreställa mitt hem.
Upptäckte att rummet som delas med sju andra människor av okänd härstamning var av sämre kvalitet. Pubishår i alla dess färger längs toasitsen och div kroppsvätskor och annat skoj i badrummet. Tre italienare och fyra fransmän blev mina första roommates, inte helt fel då dem visade sig vara riktigt trevliga. Kommande dagar försvann folk medan nya checkade in. Fann lappar och söta meddelande under kudden och i dataväskan från rumskamrater som uppenbarligen uppskattade mitt sällskap.
Fick efter några dagar en stalker, en fransk medelålders man som insiserade på att gå ut och ta en drink och ta med mig till Paris. Av någon anledning tackade jag nej. Detta börjar bli ett långt första inlägg. Får utesluta en del detaljer.
Fick en intervju hos ett bemanningsföretag på fredagen och mina fiskfärdigheter gav mig jobb med start måndagen därpå. Nu har jag jobbat som ferskvaremedarbetare i fiskavdelningen, levt på totrellini och ätit för mycket godis (i brist på annan vettig föda) i en och en halv vecka och trivs. Om det inte vore för att jag blir hemlös på fredag hade saker och ting varit rätt överkommliga. Men nej, alltid skall det vara något.
Min bemanningsrådgivare ringde mig i måndags och sa att " Smart Club är strålande förnöjda med dig och vill gärna ha dig tillbaka". Fantastiskt, jobb men inget boende.
Nej nu får det räcka för en stund så att den som nu läser detta hinner göra något annat idag.
Eftersom mitt vackra yttre av någon anledning inte vill fastna på bild så bjuder jag på en från min tillfälliga destination.
Njut. Kärlek till allt levande. Snöa Amanda
Tror att jag kan bli ganska flitig då jag inte har allt för mycket att göra när jag inte säljer fisk och skaldjur på Smart Club Billingstad eller försöker förstå en fransman som önskar ta kontakt och föra en mer eller mindre begriplig konversation.
Mitt liv är för tillfället rätt så att säga, omvälvande så det skall nog finnas en hel del att skriva om. Ni har redan missat en hel del vill jag lova. Skulle kunna göra en snabbgenomgång av de senaste två veckorna. Ja jag gör nog det.
Måndag den 25:e oktober satte sig en rätt förväntanslös tjej på en direktbuss till Oslo. Förvirrad i en ny stad och med allt för tunga väskor landade hon i en totalt främmande stad. Fan vad smutsig denna staden är. Mer förvirring, äntligen framme vid de vandrarhem som den närmsta framtiden skulle föreställa mitt hem.
Upptäckte att rummet som delas med sju andra människor av okänd härstamning var av sämre kvalitet. Pubishår i alla dess färger längs toasitsen och div kroppsvätskor och annat skoj i badrummet. Tre italienare och fyra fransmän blev mina första roommates, inte helt fel då dem visade sig vara riktigt trevliga. Kommande dagar försvann folk medan nya checkade in. Fann lappar och söta meddelande under kudden och i dataväskan från rumskamrater som uppenbarligen uppskattade mitt sällskap.
Fick efter några dagar en stalker, en fransk medelålders man som insiserade på att gå ut och ta en drink och ta med mig till Paris. Av någon anledning tackade jag nej. Detta börjar bli ett långt första inlägg. Får utesluta en del detaljer.
Fick en intervju hos ett bemanningsföretag på fredagen och mina fiskfärdigheter gav mig jobb med start måndagen därpå. Nu har jag jobbat som ferskvaremedarbetare i fiskavdelningen, levt på totrellini och ätit för mycket godis (i brist på annan vettig föda) i en och en halv vecka och trivs. Om det inte vore för att jag blir hemlös på fredag hade saker och ting varit rätt överkommliga. Men nej, alltid skall det vara något.
Min bemanningsrådgivare ringde mig i måndags och sa att " Smart Club är strålande förnöjda med dig och vill gärna ha dig tillbaka". Fantastiskt, jobb men inget boende.
Nej nu får det räcka för en stund så att den som nu läser detta hinner göra något annat idag.
Eftersom mitt vackra yttre av någon anledning inte vill fastna på bild så bjuder jag på en från min tillfälliga destination.
Njut. Kärlek till allt levande. Snöa Amanda
Kommentarer
Trackback
